Helt otroligt.

För exakt ett år sedan gick jag ut offentligt med nyheten om mitt tillstånd. Jag hade nu passerat gränsen för den riskabla perioden. Det syntes inte på mig än och ingen hade börjat våga fråga något på jobbet. Jag väntade fortfarande på fast anställning och ville heller inte berätta något där än. Jag hade äntligen slutat vara så förbaskat trött ständigt och jämt. Jag började så smått köpa babysaker. Vi visste inte babyns kön och kallade den "Kotte". Om det blev en kille kanske vi skulle kalla honom Edvin, tänkte vi. Men jag trodde det var en tjej.

Vid den här tiden på dygnet för ett halvår sen låg jag i badkaret på sjukhuset med meditationsmusik i högtalarna och levande ljus på badkarskanten. Vid varje värk masserade Martin mig med en varm dushstråle i ryggslutet. Det var ännu mycket smärta och sju timmar kvar innan Kotte blev Nilas och föddes under fullmånen och med snöstorm utanför.

Nu sitter han här bredvid mig och jollrar för fullt, lutande på sina händer. Ligger han på mage så sparkar han ifrån och försöker krypa. Han stoppar fötterna i munnen och framtänderna i underkäken är på väg upp. Han har rödblont hår med höga flikar och knallblå ögon. Vart vi kommer kommenterar alla hans tjocka, rosiga och goa kinder. Han har smilgropar på knogarna, valkar på låren och strumpludd mellan tårna. Hans mage är så len, så len, så len och han luktar söt gröt och mjölk. Han är en glad skit som skrattar nästan jämt, en riktig liten finurlig och pillemarisk spjuver-pajas.

Tiden går så fort. Jag kan knappt längre föreställa mig hur livet var utan honom. Grattis på din halvårsdag Nilas, Mamma och Pappa älskar dig så.

Tänder.

Här är jag fyra månader gammal. Kolla underkäken! (Tycker förresten Nilas blir alltmer lik mig)



Och nu är det dags för lille Nille också. Snart blir det väl till att köpa tuggtobak till honom om det fortsätter i den här takten...

Time for teeth. (Me in the picture, 4 months old.)

Pysselattack!

Senaste tidens material-inköp. Här ska pysslas!



Jag har köpt en fin skrivbok att föra in Nilas viktkurva och anteckningar om hans utveckling i.



Ett par såna här kuddfodral syr man faktiskt på ungefär en timme. Lappteknik är perfekt utnyttjande av material eftersom man endast behöver ett gäng olika små tygstuvar. Man tar bara de som blivit över från andra projekt, eller som man hittar i billighetslådan i exempelvis Marimekko-butiken.


Crafting time!

Stora pojken fyller snart ett halvår och...

Sitter upp i vagnen.



Äter frukt:



Sitter i barnstol hos mor och barngruppen.



Sover på eget rum.


He's getting so big.

Händer.

Gripteknisk träning.


Kontroll av händer.


Studie av hand.

Getting to know his hands.

Kärleken till den lille.

Alltså, den lilla godbiten här bredvid.. han har verkligen mitt hjärta i en mycket liten ask.. Hade ingen aning om att jag skulle bli så lycklig och så snart, och att den som skulle göra mig så lycklig var endast 50 cm lång och 4 kg tung. (till en början...) Att något så litet här på jorden kan göra en så JÄVLA glad! Ville bara dela med mig av det. (igen) Vill bara sjunga och skrika högt av glädje över att få ha honom i mitt liv, han berikar det något så otroligt! Tack, tack, tack, tack, tack för att jag fick uppleva denna enorma lycka..... Visst förstod jag att föräldraskap var något alldeles speciellt, men jag trodde det skulle innebära så mycket jobbigt också. Det jobbiga kommer nog, har inga illusioner gällande det. Men ändå. Han kan inte ta hand om sig själv, han kan inte prata, han sover fortfarande mestadels och han bajsar ner allt som kommer i hans väg.. men han är ju bara så FANTASTISK!! Allt annat försvinner i betydelse. Han har hjälpt mig döda gamla hjärnspöken. Till viss del. Man blir ingen perfekt människa av att bli mamma. Men man blir mindre egocentrerad, för plötsligt har man ett litet knytt att fokusera så mycket positiv energi på istället. Det är befriande och lärorikt. Ett uppvaknande. Tack än en gång.

Att vara viktigast i världen.

Sovvanor.

Nilas säng har fått flytta in till oss.

Nilas is now sleeping in his own bed but still in our room.


Nilas somnar nu varje kväll senast klockan tio av sig själv, vaknar hungrig ett par gånger under natten och somnar om så fort han fått mat. Vid åtta vill han upp, då gnäller han i sin egen säng tills vi tar upp honom i vår, och jollrar där tills vi stiger upp. Vilket passar oss alldeles utmärkt, eftersom Martin ska till jobbet till nio och jag och Nilas ska till mor och barn-gruppen till tio.

Några fina porträtt av vår son.

Our beautiful son!

Origami-dekoration.

Mitt senaste påhitt: ett dekorationsband, liljor vikta av papper i olika färger samt en väggdekal föreställande en fågel.


Origami lillies.

Kändisar.

Och Nilas, han har varit med i tidningen redan. Pappa med.



My man and son were both in the papers lately.

Röd och söt.

Om det är något jag tycker är sött så är det rött hår och smilgropar. Och vår son har både och. Det syns alltmer för varje dag. Jag tröttnar aldrig på att försöka locka fram det där leendet. Sen att man låter som en idiot när man håller på, det är ju en annan femma, haha. Ju mer han lär sig att kommunicera och ju mer eget utseende han utvecklar, desto gulligare blir han. Jag faller allt djupare för det där lilla livet som jag är så stolt över att ha skapat.

He's smiling!

Våta axlar.

Wet shoulders.

Ögonkontakt.

Eye contact.

Smått och gott.

Vi har blivit så uppvaktade att alla kort inte ens får plats i korthållaren längre. Jag ska visa några gåvor vi har fått i ett annat inlägg.



"Familjehyllan" i köket. Två tavlor gjorda av min syster, den ena föreställande mig och Martin och den andra föreställande "Kotte". Ett foto på mig, Martin (och Kotte) från Martins examen. Korsstygnsbroderiet jag gjorde när jag var gravid. Och tavlan med Nilas fotavtryck. <3 (Samt ett par små vodou-statyer som jag tyckte påminde om mig och Martin..)


Congratulations on the baby.

Läsa.

I Nilas bokhylla står tills vidare endast hans bebisböcker, samt en samling norska folksagor. (Under skymtar för övrigt hans bunad som han ska ha på 17 maj.)



Folksagorna till höger fick vi av Kristoffer och Helga när de var här och grillade igår.



Från Mormor fick vi min gamla favoritbok, samt skivan med Tove Janssons fantastiska texter översatta till sång - ett måste!



Från Farmor fick vi böcker med skojiga ramsor med tillhörande rörelser. (som visas på en medföljande DVD)



Från Mormor (ordboken) och från Farmor (sångboken):


Nilas ska tillåtas inspireras av sagornas värld från start! Och vad mångspråkig han kommer bli, då jag tänkt läsa för honom även på engelska, och han redan har böcker på både svenska, norska och finska! (som inte ens jag kan, haha...)

Books for Nilas.

Spricker snart av kärlek!

Kan inte fatta att vi verkligen får behålla honom. Att han faktiskt är vår. Känns som att jag "leker mamma" när jag går med vagnen på stan... Har liksom inte vant mig än vid att jag får vara såhär lyckligt lottad. Man blir nästan religiös av att få barn. Det är ett sånt mirakel. Blir alldeles sprallig när jag tänker på de vänner jag har som går i väntans tider nu, jag vet ju precis vad de har framför sig! Idag fick jag höra igen att Nilas har mina ögon. Det gör mig så glad, eftersom jag i nio månader varit helt inställd på att han bara skulle likna sin far. Det är häftigt att kunna se sig själv i sitt barn, och att han är ett hopkok av oss två, dessutom med en egen kryddning på toppen. Denna lilla kille har redan attityd, ser fram emot att få se hans personlighet träda fram alltmer.

Söndagsvasken.

Att bada i varmt vatten med olja gillas av herrn i huset.



Att efteråt bli insvept i en mjuk handduk likaså.



Och att torkas från topp till tå.



Samt att få håret kammat med den sköna borsten.


He loves his Sunday bath!

Han är så söt när han sover.

Nilas sleeping.

Ser ni vad jag ser?

Betyder detta att vår son har en "räv bakom örat"?

Can you see it?