Spricker snart av kärlek!

Kan inte fatta att vi verkligen får behålla honom. Att han faktiskt är vår. Känns som att jag "leker mamma" när jag går med vagnen på stan... Har liksom inte vant mig än vid att jag får vara såhär lyckligt lottad. Man blir nästan religiös av att få barn. Det är ett sånt mirakel. Blir alldeles sprallig när jag tänker på de vänner jag har som går i väntans tider nu, jag vet ju precis vad de har framför sig! Idag fick jag höra igen att Nilas har mina ögon. Det gör mig så glad, eftersom jag i nio månader varit helt inställd på att han bara skulle likna sin far. Det är häftigt att kunna se sig själv i sitt barn, och att han är ett hopkok av oss två, dessutom med en egen kryddning på toppen. Denna lilla kille har redan attityd, ser fram emot att få se hans personlighet träda fram alltmer.